LÄMNAR NU MITT PARTI OCH GÅR VIDARE!


Som ni veteranläsare vet så har jag sedan jag visste vad politik var, stått socialdemokraterna trogen. Jag har ansett mig vara en riktig socialdemokrat i alla lägen och trodde ALDRIG att jag skulle kunna gå vidare från deras politik och värderingar. Jag har haft turen och äran att bli utvald att sitta i utbildningsnämnden för (S) här i Norrtälje, jag menar vilken tjej i mina skor får den äran? Det finns så mycket jag är oerhört tacksam över och jag ser verkligen upp till mina mentorer inom partiet, ni har lärt mig massor, jag känner mig starkare politisk nu än någonsin innan (även om jag har en vääääldigt lång väg kvar innan jag kan bli politisk korrekt). 

Men något känns inte rätt längre! Det har varit katastrof inom politiken den senaste tiden här i Sverige, känns som var och varannan väljare har svårt att veta vem eller vilka dom ska tillhöra?! Även jag som stått trogen i alla lägen har jag på senare tid inte känt mig enad med mitt parti. De uppdateringar jag publicerat har många gånger ifrågesatts av partikamrater (vi tycker väldigt olika just nu). Jag känner även starkt att vi i dagar som dessa behöver en stark ledare för vårat land / vårat folk som inte är för naiv, utan ser situationen som den faktiskt ser ut och agerar därefter. Jag gillar Stefan Löfven, han känns som farsan Balo (en trygg man med ett klokt ordföråd). Men när Europa står inför den terror som vi idag följer på social media så behöver vi mer än en teddy björn att krama om, vi behöver en stark ledare, någon som förstår allvaret, någon som är villig att ta till med alla medeln för att skydda vårat folk, vårt land. Sen känner jag även att socialdemokraterna inte längre är vad dom en gång var. Det känns som partiet är rätt splittrat, kan inte sätta fingret på exakt vad det är. Dom har sina sämsta siffror någonsin vilket tyder på att det inte bara är jag som känner av detta.
 
Det är verkligen med tårar i ögonen som jag byter politisk sida. Det var svårt för mig att veta vart någonstans jag skulle vända mig då jag alltid känt mig så hemma med socialdemokraterna. Jag har grundligt läst igenom alla partiers hemsidor och funderat över deras synsätt. Folkpartiet / Liberalerna var de parti som verkligen passade in på mig, mina tankar och värderingar.
 
 
Jag hade lika gärna kunnat strunta i att ta någons sida i allt det här, bara lämnat partiet och inte grottat mig in någon annanstans. Men för mig känns det naturligt att vara politiskt aktiv. Det ligger i min personlighet att vara en del i vårat samhälle och kunna påverka. Folkpartiet matchade min personlighet på ett naturligt sett. Det räckte med några minuter inne på deras hemsida och jag kände mig direkt hemma. Jag satt och jämförde socialdemokraterna och dom under en lång tid igår. Socialdemokraterna prickar rätt i hjärtat, men verkligheten känns annorlunda. Jag kan omöjligt sitta här och säga att Folkpartiet/ Liberalerna inte kommer kännas på samma sätt, men just nu matchade alla deras värderingar mina på ett mer naturligt sätt.
 
Det är så synd att jag kliver bort från ett parti som jag länge lagt kärlek, tanke och energi på. Speciellt i den här lilla staden (Norrtälje). Dom hade verkligen behövt en Angelica Tärnsby i partiet. Om jag bara lärt mig lite mer, börjat känna mig mer hemma, ja då hade jag kunnat bidra med väldigt mycket. Jag är en person som inte viker mig från mina åsikter, jag står upp för rätt och fel oavsett hur jag blir attackerad utifrån. Dom hade behövt den här unga andan. Men jag kan inte bita mig i underläppen och låtsas hålla med när jag sakta glidit isär. Vad skulle det göra mig till? Hycklare.
 
Jag kommer att meddela att jag går ur utbildningsnämnden (S) redan idag. Det känns verkligen jobbigt med det beslutet eftersom det var en chans som jag kanske aldrig mer kommer få tillgång till igen. Jag menar det är inte alla partier som sitter på en Kristian Krassman som alltid varit min stora förebild (och kommer fortsätta vara). Han var den som upptäckte mig med mitt videoklipp från SD.s torgmöte, det var där allt började. Men jag kan inte sitta och ta beslut någonstans när jag inte delar samma värderingar längre, jag funkar inte på de sättet. Politik för mig är väldigt personligt, jag röstar och krigar för MIN rätt att leva som JAG vill leva. Precis som alla andra väljare i det här landet röstar utifrån sina känslor och förutsättningar. 
 
Jag hoppas att jag inte kliver på någons tår, att jag inte gör någon besviken. Jag önskar som sagt att jag kunde sitta kvar och känna mig hemma med den platsen jag fått. Jag kommer alltid hysa stor respekt för de partikamrater jag haft, jag ser upp till dom lika mycket nu som då. Jag beundrar deras beslutsamhet och att dom dagligen gör allt för sitt parti (riktiga politiker som brinner för sin fråga) och det kräver en stor respekt.
 
TACK FÖR ALLA CHANSER JAG FÅTT, TACK FÖR ALLT FÖRTROENDE

HEMMA MYS OCH FUNDERINGAR


OMG jag är såååå trött, det har jag varit varje kväll under några dagar nu. Orkar knappt dra på smilabanden. S tog med Nova ut på en lite kvällspromenad till Esplanadens restaurang för att handla hem kebab. Jag är lite lustig, jag beställde en kebab med bröd, men jag vill inte ha en gnutta sallad i. Den får enbart fyllas med kött och sås. När jag bodde i Bredäng så hade Hakan i kebab kiosken något som hette pappas special, alltså fyfan va gott. Det var hundra år sedan jag åt en pappas special, OMG vill ha en nu.
 
Hörde på radio för en stund sen att Sverige har höjs säkerhetsnivån från 3-4, det betyder att Sverige utan tvivel står under konkreta hot. Ändå fortsätter vi skyffla in en massa flyktingar utan någon som helst koll. Jag trodde väl aldrig att JAG av alla personer skulle yttra dom orden, men jag tycker faktiskt att politikerna måste sluta vara naiva och tro att alla som kliver över gränsen är tysta små lamm som inte skulle göra en fluga något ont. Jag säger verkligen inte att alla skulle vara ett hot mot sverige (långt ifrån alla), men det kommer tyvärr in en drös med dumhuvuden som faktiskt kan skapa katastrof i landet.. Så varför fortsätter vi? Jag menar vi har ju knappt boenden så det räcker till alla, många bor under helt vidriga förhållanden. Nä jag börjar faktiskt bli skeptisk till hur regeringen resonerar just nu. Jag funderar faktiskt på om jag stödjer regeringens handlingar idag - jag tror faktiskt inte det.
 
Känns väldigt konstigt när jag har dessa tankar och funderingar. Jag har aldrig varit den som tror något ont om någon, skulle nog kalla mig själv naiv. Men efter alla saker som hänt senaste tiden så börjar det kännas mer viktigt att vårat land ska vara tryggt, att inget ska inträffa här som redan inträffat i Paris och andra delar av världen. Jag tycker självklart att det är synd om dom människorna som drabbas när länder stänger ner sina gränser, men vad ska man göra då? Ska man ha allt så öppet och på så sätt leka rysk roulette med landets säkerhet? Jag menar inte att man ska ha stängda gränser i all evighet, men just nu känns det som en nödlösning tills världen ihop har fått ordning på problemen vi idag stötet på. Hmm..

JAG SAKNAR FÖRSTÅELSE

Jag kikar in på massa bloggar nu under dagen för att inspireras till att uppdatera "som vanligt". Personligen har jag så svårt att blogga på om ytliga saker med tanke på allt som händer runtom i världen. Jag har svårt att sätta mig här vid bloggen utan att uttrycka mina känslor kring allt, jag har svårt att gå vidare och låtsas som allt är bra - för inget är bra just nu. Jag har svårt att förstå hur alla mina bloggvänner finner inspiration att skriva om ytligheter, hur dom kan hålla sig från att nämna allt som händer. Överallt på socialamedier och i tidningarna möter vi nyheter som rör alla terrordåd (mer nu än någonsin förr). Det blir lixom oundvikligt för mig att inte nämna allt såfort jag öppnar upp bloggen. Samtidigt känns det som dessa uppdateringar kan vara dom viktigaste jag någonsin publicerat. Känns som det är viktigare nu än någonsin innan att visa vad man står upp för.
 
Alla är vi olika.. bara det att jag saknar förståelse för hur folk kan publicera en massa ytligt skit när typ hela världen står i krig mot våran värsta mardröm. Men det är jag det! Alla har rätten att göra som dom vill.

Läs mina tankar kring allt i detta inlägg